”Det finns något mitt emellan att inte ställa tillräckligt stora krav på sig själv och att ställa för stora krav. ” May Sarton
Pojkens mamma bakade pajer på morgonen innan pojken hade stigit upp. Hon ställde dem på kökstrappan för att svalna. Doften av de varma pajerna ringlade sig in genom hans sovrumsfönster. Han hade näsan full av doften, när han vaknade.
Innan mamma gick till arbetet sa hon: ”Du får göra vad Du vill idag. Precis vad som helst. Utom att kliva i pajerna.”
På dagen kunde pojken inte tänka på annat än pajerna. Det riktigt kliade i fötterna, när han tänkte på dem.
Kliv inte i pajerna, sa en röst i huvudet på honom. Fram på eftermiddagen kunde han inte behärska sig längre. Ett, två, tre. fyra, fem, sex – han satte foten mitt i varenda paj.
När man väntar sig det värsta av någon, brukar det också inträffa. Samma sak gäller våra förväntningar på oss själva. Men nrä man litar på andra och har positiva förväntningar på dem, brukar de också gå i uppfyllelse.
Väntar jag mig något gott av mina medmänniskor och av mig själv idag?