”Vad är viktigt? … Bara ljusglimten i mörkret, känslan av värme i kylan, insikten om att kärleken finns även i tomheten.” Joan Walsh Anglund
Om vi har seglat vilse på sjön, och det enda vi ser är ett avlägset ljus som blinkar i mörkret, då skulle vi följa det ljuset. Och det skulle lysa allt starkare och klarare tills vi kom välbehållna i land.
Ibland när vi är deprimerade, känns det som om vi hade kommit vilse på ett mörkt hav. Men det finns alltid en ljusglimt någonstans. Det kan vara bönen, eller det kan vara en god vän som håller av oss. När vi upptäcker den ljusglimten, skall vi närma oss den. Allt som kan skänka oss hopp, är som den ljusglimten. Ju ivrigare vi söker oss till den, desto starkare och klarare lyser den.
När man fryser så att kroppen domnar, måste man röra på sig. Rörelsen håller oss vid liv. När våra känslor domnar, behöver vi något som kan värma hjärtat – det kan vara en människa, ett föremål eller en viss plats. När ingenting annat finns till hands kan vi måna om oss själva med ett varmt bad eller något riktigt gott att äta, så att livsandarna vaknar.
Hur skall jag få ljuset inom mig att lysa klarare idag?