Semester är avkoppling, vila och självklart umgänge med nära och kära. En och annan dagstur eller några-dagars-tur. Denna lördag är mer än stillsam. Det är barnfritt och jag har lägenheten för mig själv. Förmiddagen startade med viss gråton över himlavalvet och det blev inte aktuellt att gå till playan.
En promenad till MAXI och sedan till graven kändes ungefär som förmiddagens stora händelse. Det är snart 6 år sedan en av mina allra närmaste vänner dog. Självklart kom livstankarna mer påtagligt vid mitt besök vid graven men det är som det skall vara. Även om en gravplats i sig inte är ett måste – de vi förlorat finns ju bara en tanke bort, ett hjärtslag inom oss och vi kan närma oss dem vart vi helst vill och känner behov av – så känns det ändå som att gå och hälsa på en god vän även om han inte fysiskt finns kvar.
Tillbaka i lägenheten valde jag att bänka mig på lilla balkongen. Solen värmde på och de grå molnen hade behagat lämna fri väg för solen att leta sig fram till en soltörstig kropp.
Under taket finns en liten söt familj… sonen med sambo är inte så förtjusta i dessa eftersom de skräpar ner en del. De kan med all säkerhet förstå hur jag har det med mina grannar 
Lite jordgubbar gick ju ner där i värmen
Ett lugnt och stilla område, i stort sett mitt i stan
Jag fick en pocketbok av en kollega och den kom väl till pass idag
Men så började det dra ihop sig igen och solen fick lämna plats för den grå massan igen… men det är skönt ute!
De små roade mig hjärtligt där jag satt… och vips kom en av föräldrarna igen med mat… flög in i boet för att vända och ta med sig maten ut igen!