”Det vi älskar, älskar vi för vad det är.” Robert Frost
Det var en gång en liten flicka som hade en leksaksgroda som hette Jeremy. Hon hade Jeremy med sig överallt – på låtsasutflykter tillsammans med dockorna, till skolan, på resor och till och med i badkaret. Varje natt låg Jeremy och sov i flickans famn.
Med tiden blev Jeremy gammal och nött. Han hade tappat ett öga, och han haltade, därför att flickan hade burit honom i ena benet så att det hade gått av. Nosen var också medfaren, för hon hade låtit den släpa i marken.
Men flickan älskade sin groda hur medfaren den än såg ut. Och den gjorde aldrig någonting. Den bara fanns. Den var Jeremy, och hon älskade den just därför.
Idag är flickan en ung dam och har vuxit ifrån sådana barnsligheter. Men i hennes sovrum ligger Jeremy fortfarande, lappad och lagad, och sover på hennes säng. Hon älskar honom alltjämt för vad han är.
Vem älskar jag och varför?