”Det är ingen vits att gråta en liten skvätt.
Du måste gråta tills kudden är genomvåt.
Sedan kan Du resa Dig upp och skratta.” Galway Kinnell
Många av oss är fostrade till att förneka sina känslor. Vi kanske har fått beskriva dem i passande ordalag, men vi har inte gått ge uttryck för dem genom att jämra oss, skutta av glädje eller dansa. Det brukar anses som opassande. Man får ofta höra att i en fin familj har man visserligen känslor, men de får inte vara högljudda. Men många av os har känt sig plågade av att tvingas leva på det viset.
Man måste få ge ordentligt uttryck åt sina känslor för att uppleva dem, komma över dem och kunna gå vidare. Det är så man kommer över sorg.
Känslor kommer och går. Om man inte är rädd för att uppleva dem, behöver man inte vara rädd för att visa dem.
Vad har jag för känslor just nu?