Livet är relativt kort med tanke på hur lång tid döden är. Ändå har vi en förmåga att hellre bry oss om vad andra skall tycka och tänka… samt säga… om oss om vi inte lever som ”alla andra”. Ibland undra jag varför det är så viktigt att vara som alla andra när så många redan är det? Vi föds som original men dör som kopior av oss själva av den anledningen.
Alldeles för många lever hela sitt liv med att vara på sin vakt för andras tungor och åsikter. Men skall vi inte vara oss själva lojala först och främst och skapa det liv som gör oss själva tillfreds före vi gör alla andra nöjda? Jag tycker att nedanstående enastående dam har något vettigt att säga oss:
