18 januari 2014. Många skulle kunna tycka att denna dagen skulle vara höjdpunkten på något vis. Jag menar, Chichén Itzá är ju liksom ”mayafolkets helgedom” i folkmun. Men för mig har varje dag varit en höjdpunkt, en guldtacka.. en bägare fylld av kunskap, historia och spänning. Av dessa dagar som jag rest runt med Tema-resor bland Yucatáns koloniala smycken, kan jag inte plocka ut en dag och säga att den var bättre än någon annan. En exemplarisk guide med den stora kärleken till Mexiko och dess historia och en chaufför, som jag vid första anblicken tänkte: ”Men jösses, där är ju Stefan Ljungqvists mexikanska brorsa”, som lugnt och tryggt tagit oss fram på vägarna, och ett gott glatt gäng gäster som varit med, så har hela resan varit ett enda stort smycke!
Men vi startar dagen med att ta oss till Den gula staden som egentligen heter Izamal. Benämningen Den gula staden kommer ur att husen är målade i en varmgula färger för att hedra påvens besök där – jag har för mig det var påven Paulus II. Men det finns de som anser att det är för att hylla områdets lokala honungsproduktion som var av stor vikt redan före spanjorerna kom till Mexiko.
Man får känslan av att beträda en svunnen tid i Izamal och det som bidrar till den känslan är bl.a den koloniala arkitekturen, kullerstenar, hästdroskor, det stora franciskanerklostret Convento de San Antonio de Padua som fortfarande är ett aktivt kloster. Det finns en och annan ruin från mayafolkets dagar runt om i staden vilken den största lär vara Kinich Kakmo.
I klostrets altartavla finns den heliga jungfrun av Guadalupe. Henne tar nunnorna och klär om vid olika tillfällen och vi var bakom altartavlan och fick se vart det sker. Vi fick också gå in i ett pyttelitet men charmigt museum i klostret.
Vi strosade runt lite på egen hand en stund innan vi skulle vidare till Chichén Itzá, rundresans sista mål. Chichén Itzá är den mest välkända mayastaden och det är också där som man gjort de största och mest omfattande arkeologiska utgrävningarna vilket har lett till att man lyckats med att restaurera mayakonstruktionerna mycket skickligt. Jag får hålla med guiden, även om jag är ambivalent till att restaurera byggnader från storforna dagar – men mayaindianerna som en gång levde och härjade och härskade i dessa städer, skulle med all säkerhet vara stolta om de fick se sina städer leva upp igen!
Chichén Itzá hade sin storhetstid mellan 400-800 e Kr, förföll men fick uppleva en renässans när nya gudar introducerades, så som den gudomliga konungen Quetzalcoatl. Sedan övergavs Chichén Itzá ånyo på 1300-talet tills man fann den igen på 1800-talet.
Två gånger om året vallfärdar folk till Chichén Itzá; vårdag- och höstdagjämningen. När solen står på ett visst sätt, kan man se hur den befjädrade ormen Kukulcan kommer krälande ned från himlen, ner över Kukulcantemplets ena trappsida och fortsätter i riktning mot en cenote, där offerceremonier var brukliga. Att man byggde templet på detta vis, precis som egypterna byggde sina pyramider i förhållande till sol och stjärnor, tyder på stor kunskap om himlavalvets liv och leverne.
Vi strosade runt en del på egen hand där bland ruiner och säljare -för säljare finns det gott om inne på området. Sedan for vi åter till Cancún och det hotell vi startade resan på för att där ha en avskedsmiddag med vår fantastiska guide, sova och dagen därpå skiljas åt. Alla skulle åt var sitt håll och nya hotell för sol och bad… om detta kommer det senare, så kika in igen.
En gristransport ser lite annorlunda ut än hemma i gamla svedala men jag kan inte säga att grisarna for illa. De var lugna och verkade ha det rätt så gott där på flaket.
