Göteborg välkomnade mig med regn. Nå, det berörde mig på något vis inte för som alltid med mina Kalmarresor, är jag alltid fylld av så mycket energi och glädje att jag mer eller mindre går i ett rus.
Onsdagkvällen spenderade jag med ungdomarna där också svärdotterns väninna sedan många år dök upp. Också hon bor numer i Göteborg efter att ha pluggat i bl.a Kanada. Det var innerligt roligt att träffa henne igen. Det blev tacos till mat och sedan fixade svärdottern håret för mig.
Tågresan blev lite i minnenas moln. Efter att ha läst om pojken som blev mobbad och mina egna erfarenheter dök upp, blev det en del att fundera på. Hur det än är bär kroppen med sig minnen även om vi själva tror vi gjort upp. Det funkar inte att stoppa huvudet i sanden och låtsas att man gått vidare. Inte för mig… men jag ältar inte. Ibland är det skönt att saker kommer upp till ytan igen så att läkningsprocessen kan fortsätta. Att jag oftast undviker att läsa som sådant där jag själv kan relatera, beror nog på att jag inte alltid orkar ta det som kommer.
Efter en timmes resa, fiskade jag upp boken ”Sista akten” av Mari Jungstedt. Det föll sig inte bättre än att jag slumrade till mellan raderna. Det var rätt skönt. Fördelen med att åka tåg är just att man kan koppla av helt och hållet. Slippa koncentrera sig på trafiken, på människor i rörelse… Tåg är ett av de bästa färdmedlen jag vet.
Nu är jag i soffhörnet och har ett par underbara stickade tossor på fötterna. En gåva. På TV är det How I met your mother”. Tänk att jag fastnade för den serien samt ”the Bing Bang theory” och jag kan nog tycka dessa båda serier är något av det bästa som för närvarande syns på TV.
Nu är det bara att slappna av i soffan igen, njuta av timmarna i Kalmar med de möten, samtal, meningsbyten som stärkt mig ånyo. Lugnet inom mig sprider en skön känsla av tillit.