”Årstiderna växlar ständigt
Vi kan inte vända om, bara se oss om
Bakåt varifrån vi kom
och åka vidare på livets karusell.” Joni Mitchell
Högt upp i bergen i närheten av Sun Valley ligger en liten stuga. Den står alltid öppen, så att vandrarna kan gå in och vila sig. Det finns mat i stugan och ved att elda en brasa med. Dit har det kommit många trötta och törstiga vandrare, där har de hittat mat och dryck att förfriska sig med, så att de har orkat fortsätta sin färd. Stugan fungerar så att den som använder något som finns där, lägger dit något annan i stället. Det kan hända att det är just vad nästa vandrare behöver för att kunna fortsätta. Det är som en ringlek.
Vi utgör alla delar av en stor ring. Om vi bjuder på oss själva eller om vi gör någon en tjänst, kommer någon annan, kanske först efter flera år, att göra något för oss, som hjälper oss på färden. Vi gör varandra små tjänster utan att vänta oss någon belöning, och vi kan ta emot små gåvor från andra utan att behöva känna att vi står i skuld till dem. De här osjälviska gesterna har vi på lager i vår skogskoja. Där ligger de och väntar på nästa vandrare.
Vad kan jag ge vidare till min nästa idag?