Just som jag satt och lät frukosten smälta i lugn och ro, ringde telefonen. Så tidigt brukar den inte ringa, om det inte är något väldigt akut här i närheten.
Förvånat såg jag att det var ett nummer från Kalmar kommun och det var inte från boendet där jag jobbade. Det fick gå fram några signaler innan jag svarade, signaler då jag funderade på vem det kunde vara.
Till min stora förvåning – och glädje – var det från gymnasieskolan där jag arbetat extra på estetlinjen! Trots att de vet jag flyttat till Göteborg, så ville de övertala mig att komma ner och jobba vid något eller ett par tillfällen nu i höst! ”Du är den bästa och resultatet blir alltid bäst med Dig här, därför ringer vi till Dig i första hand. Nu är vi ute i god tid, detta gäller i november. Snälla! KAN Du komma?” 
sa hon och gjorde klart att man kommer göra vad som behövs för att försöka både pressa och övertala mig att komma ifrån här.
Eftersom jag arbetar heltid här i Göteborg, är det inte bara att åka ner ett par spridda dagar för att bistå med min hjälp, men det värmde verkligen i hjärteroten och i hela mig att hon ringde. Detta samtal är i alla fall dagens och veckans hjärtevärmare och det kommer jag leva länge på. Det skall så lite till för att glädjen skall vara så stor! 